FBA-finansierad forskning om lokalsamhällens motståndskraft vid klimatförändring och konflikt

Inom den akademiska litteraturen som undersöker kopplingen mellan klimatförändring och konflikt argumenteras det ofta för samarbetsinsatser för att hantera gemensamma resurser och naturkatastrofer i syfte att främja fred, stärka social sammanhållning och öka samhällens motståndskraft.

Maria Martin de Almagro Iniesta, forskare i konflikt- och utvecklingsstudier vid Ghent University, anser att det finns tre viktiga brister inom den aktuella forskningslitteraturen:

– För det första behandlas ofta miljö- och naturresurshantering som något opolitiskt och tekniskt, och då bortser man från de otaliga internationella, nationella och lokala intressen som gör krig och konflikter möjliga och lönsamma och fred mindre lönsamt. För det andra ser den lokalsamhällen som isolerade enheter och antyder att förbättrad naturresurshantering på lokal nivå kommer att säkerställa fred i det samhället. Detta synsätt misslyckas med att beakta kontinuiteten av kriser som upplevs i konflikt- och efterkonfliktskontexter där kriser förstärker varandra över årtionden. För det tredje menar jag att den är blind för genusfaktorer. Trots konsensus på policynivå om vikten av att adressera skärningspunkten mellan kön, klimatförändringar och konflikt, finns det lite forskning om könsdifferentierade bidrag till fred, bevarande och hållbarhet.

Klimatförändringens påverkar på lokalsamhällen

Som medlem i FBA:s internationella forskararbetsgrupp fick Maria Martin de Almagro Iniesta finansiering av FBA 2023 för ett forskningsprojekt i östra DR Kongo.

– Mitt projekt syftar till att kartlägga och undersöka hur lokalsamhällen, särskilt kvinnorörelser, anpassar sig och förblir motståndskraftiga där klimatförändringar förvärrar befintliga konflikter. Syftet är att producera ny kunskap om hur ursprungssamhällen upplever klimatrelaterade säkerhetsrisker och deras egna metoder för att hantera konflikter och försämrade levnadsvillkor.

I östra DR Kongo, särskilt i regionen South Kivu, har det sedan 1990-talet skett en omfattande avskogning kopplad till flyktingströmmar från närliggande konflikter. Dessa förvärras nu ytterligare av klimatförändringar.

Maria Martin de Almagro Iniesta beskriver hur självförsörjande bönder kämpar för att överleva på sitt jordbruk och tvingas hugga ner träd för att få en inkomst. Förändrade regnmönster har lett till frekventa översvämningar sedan 2020, vilket tvingat lokalbefolkningen på flykt. Långvarig torka resulterar i minskade betesmarker och vattenresurser, vilket förvärrar jordförstöring och erosion i lågländer.

Klimatförändring som orsak till konflikt

Klimatförändringarnas konsekvenser driver på både nya och befintliga konflikter, säger Maria.

– Eftersom det finns mindre betesmark behöver herdesamhällen ofta gå över åkermark för att hitta vatten och gräs åt sina djur. Detta skapar konflikt mellan dem och bönder, eftersom böndernas åkrar och grödor förstörs av djuren. Minskande vattentillgång leder till strider bland lokalsamhällen. Under översvämningar flyttar fördrivna befolkningar till grannsamhällen, vilket skapar spänningar mellan grupperna. Detta förvärrar befintliga konflikter och skapar möjlighet för väpnade grupper att rekrytera individer som har förlorat sina försörjningsmöjligheter.

Väpnade grupper kan utöver löften om ekonomisk ersättning också erbjuda en känsla av tillhörighet. Det är lättare för rekryterare när banden mellan individer och skyddsnäten i ett lokalsamhälle rivs upp, berättar Maria.

Till exempel, efter översvämningarna 2023 i South Kivu, gick många gemensamma platser för konfliktlösning och sociala sammankomster förlorade, vilket minskade känslan av gemenskap och tillhörighet.

Ungdomar som saknar ekonomiska medel blir mer mottagliga för rekrytering av väpnade grupper. Både ekonomisk överlevnad och social sammanhållning är avgörande faktorer i denna dynamik.

Händer gröna av hopp

Marias forskarteam på fyra forskare har genomfört fältarbete i flyktingläger och använt en metod som kallas participatory action research. Metoden bygger på aktivt engagemang från människor med personliga erfarenheter, och betraktar deltagare som medskapare av kunskap.

De genomförde individuella intervjuer med lokala myndigheter och ledargestalter inom lokalsamhällen, fokusgrupper indelade i flyktingar och representanter för värdsamhällen och använde kreativa metoder som kroppskartläggning (body mapping).

Body mapping gick ut på att deltagarna ritade sig själva och identifierade känslor relaterade till översvämningarna och deras strategier för att förbli motståndskraftiga. Denna metod visar smärta, glädje och hopp, vilket underlättade inkluderande samtal och avslöjade betydande insikter. Till exempel ritade en kvinna sitt huvud i rött för att symbolisera stressen av att förlora sin gård, men sina händer i grönt för att symbolisera hoppet som finns i att arbeta på värdsamhällets gårdar.

En av de strategier som flyktingarna har använt har varit att förhandla med kvinnogrupper i värdsamhällen för att få tillgång till deras gårdar, genom att utbyta produkter eller pengar för arbete. Detta samarbete hjälper kvinnor att tjäna resurser eller pengar åt sina familjer. En annan strategi innebär att ta hand om barn inom flyktinglägret för att möjliggöra för andra att arbeta.

Dessa grundläggande strategier visar omedelbara lösningar och möjligheter för långsiktig social sammanhållning.

– Sättet vi distribuerar efterkatastrofhjälp och hur mottagarna distribuerar det inom sitt samhälle är ett nyckelfynd med implikationer för framtida policyer. Mitt projekt uppmanar beslutsfattare att inkludera lokal kunskap när de utformar hjälpprogram. Att samarbeta med lokalsamhällen, som har djupgående kunskap, kan skapa riktade, kontextspecifika strategier, berättar Maria.

Som medlem i FBA:s forskarnätverk deltar Maria regelbundet i diskussioner med beslutsfattare om sin forskning. Hon säger att samarbete med beslutsfattare säkerställer att akademiska fynd är tillämpbara på verkliga policyproblem, vilket bidrar till bättre lösningar och policyer.

– Att vara en del av forskarnätverket har gett enorma möjligheter att avancera min forskning, såsom att genomföra detta projekt med ett FBA-bidrag och delta i workshops med andra forskare som arbetar med liknande ämnen. Att diskutera fynd med beslutsfattare har fördjupat min förståelse för policyprioriteringar och underlättat dialog mellan akademiska och policygemenskaper för att främja fred.

Så arbetar FBA med forskning

På FBA bedrivs vetenskaplig forskning kring fred, säkerhet och utveckling. Vår forskning används av såväl myndighetens medarbetare som våra samarbetspartners och gör därmed FBA:s verksamhet mer evidensbaserad.

Så arbetar vi – forskning

Internationella forskararbetsgrupper

FBA:s internationella forskararbetsgrupper främjar forskning inom FBA:s expertområden och underlättar användning av forskning, såväl inom FBA:s kärnverksamhet som bland myndighetens samarbetspartners.

FBA:s internationella forskararbetsgrupper 2023–2027