EU:s roll i att främja en tvåstatslösning i konflikten mellan Israel och Palestina

De väpnade konflikten som inleddes med Hamas attack från Gazaremsan mot israeliska gränsstäder den 7 oktober 2023 fortsätter att orsaka massiv förödelse och mänskligt lidande. Över 1200 israeler och minst 36 000 palestinier uppskattas ha dödats i striderna, varav över hälften av de palestinska offren är kvinnor och barn, rapporterar FN:s kontor för samordning av humanitärt bistånd (OCHA). Israels militära operationer har även orsakat tiotusentals skadade och tvångsförflyttning i Gaza. FN:s råd för mänskliga rättigheter har identifierat bevis på krigsförbrytelser av både Hamas och Israels försvarsmakt.  

– Det internationella samfundet står inför enorma utmaningar i att försöka vända den negativa och dramatiska utvecklingen på marken till en språngbräda mot en nödvändig politisk och hållbar lösning på Israel-Palestina-konflikten, säger Ingrid Bohlin.  

Hon påtalar att EU, i efterdyningarna av 7 oktober, arbetar utifrån utgångspunkten  att den Palestinska myndigheten ska återvända till Gaza och att Israel inte ska "återockupera" området. Samtidigt är den Palestinska myndigheten svagare än någonsin, hotas av ekonomisk kollaps och saknar förtroende hos det palestinska folket.  

– Det är naturligt att allt fokus nu ligger på Gaza och vikten av att få tillstånd ett eldupphör, att gisslan kan återvända och att adekvat humanitär hjälp når den palestinska befolkningen. Det är en kris av enorma proportioner som kommer att få efterverkningar i flera generationer. Samtidigt påminner vi Bryssel och ytterst den höga representanten, Josep Borrell Fontes, att inte tappa fokus på utvecklingen i östra Jerusalem och på Västbanken. Där ser vi sedan ett par år en rekordartad bosättningsexpansion, jämsides med ökande och ohämmat bosättarvåld, säger Ingrid.  

Mitt i allt detta försöker EU konkretisera hur de bäst kan adressera grundorsakerna till konflikten, där även ansträngningarna för en palestinsk försoning och demokratiska val måste fortsätta, understryker Ingrid. 

Arbete på fältet 

Med fokus på Västbanken, Gaza och östra Jerusalem hanterar Ingrid även frågor rörande Israels bosättningspolitik med utgångspunkt i internationell humanitär rätt. Innan stridigheterna eskalerade för över ett halvår sedan var hon i Gaza ett par gånger i månaden för att bibehålla kontakten med det lokala nätverket och samarbetspartners. 

– Det är svårt att tänka tillbaka på mina besök i Gaza. Det var alltid med en blandad känsla av värme och surrealism som jag återvände därifrån. En plats så nära men samtidigt så långt borta och så avskuren från omvärlden, säger Ingrid. 

– Jag slogs av styrkan och optimismen från människorna jag mötte där. Inte sällan unga vuxna i tjugo- och trettioårsåldern, välutbildade och alltjämt med viljan att verka för en bättre framtid, samtidigt som de flesta aldrig haft möjlighet att lämna den lilla enklav som utgör Gaza. De brukade skämtsamt säga att världens förståelse för dem ökade i och med Covid-pandemin. Idag har de som haft möjlighet och råd flytt Gaza. 

Till följd av kriget har Ingrids fokus delvis förflyttats till att uppdatera om den humanitära situationen och samordna EU:s medlemsstater lokalt kring en gemensam analys och agerande. 

– Många av de kontakter jag regelbundet träffade befinner sig nu i Kairo och vi försöker finna nya sätt att inte tappa kontakten med Gazas civilsamhälle och privata sektor. Det är oerhört viktigt att vi i diskussionerna om ”dagen efter kriget” ser till att deras röster blir hörsammade, säger Ingrid. 

Samarbete och nätverk 

För att utföra sitt uppdrag har Ingrid nära kontakt med EU:s medlemsstater och dess civila krishanteringsinsatser (EUPOL COPPS och EUBAM RAFAH), såväl som andra diplomatiska missioner, inklusive USA och Storbritannien, lokala nätverk av FN-organ och både internationella och nationella civilsamhällesorganisationer. Hon har även löpande utbyte med journalister, tematiska experter och tankesmedjor för att kunna följa och analysera utvecklingen. 

– Efter snart fyra år på min tjänst har jag upparbetat ett bra nätverk som gör att jag kan hålla mig à jour kring utvecklingen och erbjuda Bryssel och EU:s medlemsstater en så välgrundad bild och analys som möjligt, säger Ingrid. 

Hon betonar vikten av att inhämta perspektiv från olika källor. 

– Till exempel har jag återkommande kontakt med en israelisk analytiker som kan ge ett väldigt bra perspektiv från ett mer generellt och israeliskt säkerhetsperspektiv, men som naturligtvis inte har samma känsla för den palestinska dynamiken och återverkningarna som mina palestinska kontakter. 

Ingrid påpekar att de ofta jobbar för att rapportera kring händelseutvecklingar gemensamt med EU-delegationen till Israel. Det innebär ofta längre förhandlingar för att enas kring en analys och rekommendationer som båda kan skriva under på, men resultatet ger en bredare och mer nyanserad bild. 

Gemensam säkerhets- och försvarspolitik 

Europeiska utrikestjänsten, eller European External Action Service (EEAS), är EU:s diplomatiska kår med uppgift att göra EU:s utrikespolitik mer samstämmig och effektiv för att öka EU:s internationella inflytande. Uppdraget inkluderar även fredsbevarande insatser genom politiskt, ekonomiskt och praktiskt stöd. 

Genom sitt arbete har Ingrid Bohlin fått en närmare förståelse för hur EEAS implementerar EU:s gemensamma utrikespolitik. Hon förklarar att EU-kontoret lokalt har varit drivande i att verka för gemensamt agerande bland EU:s medlemsstater. 

– Vi har, genom fältbesök, gemensamma uttalanden och rapporter, arbetat för att belysa utvecklingen på marken och ge rekommendationer för vidare EU-agerande, säger Ingrid. 

EU:s roll som givare för att stödja det palestinska statsbygget har också inneburit nära kontakter med representanter för den palestinska myndigheten. Ingrid konstaterar dock att medlemsstaterna är mer splittrade när det gäller frågor som rör Israel-Palestina-konflikten än i många andra konflikter där EU är verksam. 

– Det har i min mening fått effekten att EU inte har varit så drivande som de hade kunnat vara i denna konflikt. Det råder också olika meningar om på vilket sätt EEAS bör påverka den gemensamma utrikespolitiken. Mindre medlemsstater, inklusive Sverige, argumenterar ofta för att EU ska ha en tongivande roll och sätta agendan, medan jag från EEAS snarare ser att vi delvis är bakbundna, givet det låsta läget bland medlemsstater. 

Sedan Gaza-kriget bröt ut har Ingrid dock sett ett förnyat fokus där EEAS, pådrivna av Josep Borrell och EU-sändebudet Sven Koopmans, har tagit en tydligare och mer framåtlutad roll i att verka för en lösning. 

– EU-sändebudet verkar för att få till stånd en så kallad förberedande fredskonferens, och diskussioner kring mandatet för en av EU:s civila krishanteringsmissioner, EUBAM RAFAH, har återaktualiserats. Kriget och den humanitära krisen i Gaza, samt vikten av att hitta vägar för att verka för en tvåstatslösning, har diskuterats vid varje formellt möte bland EU:s utrikesministrar sedan oktober förra året, säger Ingrid. 

Sveriges personalbidrag till internationella fredsinsatser 

Genom att sända ut civil personal till internationella fredsinsatser som Sverige deltar i, ska den svenska sekonderingsverksamheten bidra till att stärka EU som global aktör inom fred och säkerhet. Den syftar även till att få in fler svenskar i institutionerna. 

Inom EEAS ska en tredjedel av personalen bestå av personal från medlemsstaterna. Ingrid Bohlin understryker vikten av att bevara en stadig representation från EU:s medlemsstater: 

– Att bevara en stadig representation från EU:s medlemsstater och inte minst från de mindre medlemsstaterna tror jag är oerhört viktigt. Vi tar med oss ett medlemsstatsperspektiv till institutionen, där tendensen annars är att den utvecklas mot att bli sin alldeles egna diplomatiska kår. 

Hon betonar att den nära kontakt som sekonderade ofta har med den svenska insatsen på plats inta bara möjliggör ett nära samarbete utan även ökar förståelsen för svenska positioner. 

– Erfarenheten att jobba inom EU, och de kontaktnät som etableras, är dessutom värdefulla att ta med sig tillbaka in i det svenska systemet, avslutar Ingrid. 

Fem snabba frågor och svar  

Vad gjorde du innan du blev utsänd?   

– Efter att jag gick diplomatprogrammet jobbade jag med humanitära frågor och svenskt stöd till olika FN-organ på Utrikesdepartementet. Dessförinnan jobbade jag som svensk delegat/diplomat på svenska EU-representationen i Bryssel som representant i rådets arbetsgrupper med fokus på Mellanöstern, Nordafrika och Gulfländerna.   

Varför ville du ta det här uppdraget?  

– Min akademiska bakgrund är inom Mellanösternstudier, statsvetenskap och arabiska. Jag hade också i ett tidigare uppdrag jobbat för en internationell observatörsmission i Palestina. Jag fascinerades av kontexten och problematiken, men drevs också av en vilja att verka för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det här uppdraget erbjöd möjligheten att få fördjupa mig i politisk analys, EU-politik och diplomati, och därigenom försöka bidra till en lösning på en av de mer djupgående och långvariga konflikter som det internationella samfundet brottas med.  

Vad har varit mest överraskande i din nya arbets- och livskontext?  

– Som utsända befinner vi oss nu på många sätt i en ny verklighet som under hösten också innebar att vi behövde evakueras under en tid. Vi ser också ett förnyat fokus från Bryssel och medlemsstaterna i att söka verka för en lösning på konflikten mellan Israel och Palestina och därmed ett starkt intresse för det arbete vi utför här på EU kontoret. 

Vad är utmanande?  

– Just nu är det extra utmanande att leva och bo i Jerusalem. Det är en fascinerande stad men polariseringen är stor med tydliga spänningar. Personligen, och för min familj, är det särskilt utmanande att försöka hålla en distans till det som pågår i Gaza och på Västbanken. Det har blivit extra viktigt att fokusera på att å ena sidan leverera i jobbet, och å andra sidan att försöka leva så normalt som möjligt privat.  

Vad uppskattar du mest med ditt jobb?  

– Jag uppskattar komplexiteten och variationen i de frågor och problemställningar jag dagligen ställs inför. Jag värdesätter också kontakten och värmen hos människor jag möter här. Trots alla utmaningar lyckas många bevara en hoppfull inställning till framtiden, och tron på att det någon gång ska bli en lösning som kan leda till en hållbar fred, även om utsikterna just nu inte är de ljusaste.