Så ska FN:s fredsinsatser skydda civila

En av huvuduppgifterna för FN:s fredsinsatser runtom i världen är att skydda civila från våld. De flesta FN-insatserna har mandat att själva bruka våld om det behövs för att skydda civilbefolkningen där de befinner sig. Förebyggande arbete och dialog är däremot sättet de främst verkar på.

Praxis för hur arbetet med skydd av civila sker i insatserna, har utvecklats genom åren. Den första FN-insatsen med ett mandat från säkerhetsrådet som uttryckligen stipulerade att insatsen skulle arbeta med skydd av civila var i Sierra Leone år 1999.

– Sedan dess har mycket hänt. Området har gradvis utvecklats, med olika metoder och tekniker som har testats i olika insatser. 2015 antog FN:s avdelning för fredsinsatser en särskild policy för hur insatserna ska arbeta med skydd av civila, och den reviderades sedan i fjol, säger Anna-Linn Ekenstierna.

Utvecklingen ledde också till att FN såg ett behov av att samla praktiska erfarenheter och rutiner i en handbok, som ska vara ett stöd för personal i insatserna i hur de ska arbeta.

– FBA har ett långvarigt samarbete med FN, och vi besitter expertis på området. Det gjorde att FN vände sig till oss och bad om hjälp att ta fram handboken.

I arbetet med boken har synpunkter samlats in från nyckelpersoner inom FN:s fredsinsatser i fält, och från FN:s högkvarter i New York, liksom externa aktörer. 

– Insatser har lärt av varandra och prövat att arbeta på lite olika sätt. Nu finns de viktigaste erfarenheterna och råden för första gången samlade, till exempel i form av checklistor, mallar och praktiska exempel. Det har varit ett omfattande arbete, där många människor konsulterats, så att handboken kan vara ett stöd för insatser i olika kontexter.

Handboken innehåller bland annat delar som riktar sig till chefer i insatserna och delar som vänder sig till de särskilda rådgivare för skydd av civila som finns.

– Skydd av civila är ett högt prioriterat område för FN:s fredsinsatser, och det är ett ansvar som faller på all personal i insatserna. En missuppfattning som finns är att det bara är ett arbetsområde för militär personal, som ska gå in för att fysiskt skydda civila när de akut hotas av våld.

– Men minst lika viktigt är förebyggande arbete, så att sådana situationer inte alls behöver uppstå. Det kan handla om kartläggning av risker för att civila ska utsättas för våld och dialog med grupper som skulle kunna begå våldsamheter. Det är uppgifter som den civila personalen och poliserna i insatserna i hög grad också arbetar med.

En annan vanlig missuppfattning är att FN-insatserna har i uppdrag att skydda alla civila från alla typer av våld. Mandatet är i själva verket att skydda mot våld som är en del av den väpnade konflikten där fredsinsatsen befinner sig.

– Men om våldsamheter som inte hör till konflikten sker där personal från insatsen är på plats, och de har möjlighet att ingripa, ska de göra det. Det kan röra sig om att stoppa pågående våldsbrott, en mobb som attackerar en person till exempel. Dock är det främst den nationella polisens uppgift att hantera detta.

Faktum är att skydd av civila från våld, oavsett om det är relaterat till en väpnad konflikt eller inte, främst är statens ansvar.

– FN:s fredsinsatser ska bara ingripa för att skydda civila när värdlandet inte kan leva upp till sitt ansvar. FN-insatserna ger ofta stöd, exempelvis utbildning, till värdlandets nationella polis och militär så att de höjer sin kapacitet att skydda civilbefolkningen mot våld.

– Sedan förekommer det också att värdlandet inte vill leva upp till sitt ansvar. Det kan till exempel vara så att värdlandets säkerhetsstyrkor begår övergrepp mot den egna befolkningen. Då ska FN-insatserna ingripa för att skydda civila mot det.

Fall av FN-personal som själva begår övergrepp mot civilbefolkningen de är satta att skydda, har därtill varit omskrivna i medierna.

– Principen om att inte göra någon skada är oerhört viktig. Insatserna ska givetvis säkerställa att de minimerar riskerna för att utsätta civila för alla typer av fara genom sitt eget agerande.

Ytterligare en viktig parameter är vem som räknas som civil. Enkelt uttryckt är alla civila som inte är  stridande i ett lands försvarsmakt eller i en väpnad icke-statlig grupp.

– Men om en vanligtvis civil person tillfälligt deltar i våldsamheter som en del i konflikten, har FN inte i uppdrag att skydda denna person mot våld just då. När personen inte längre deltar i våldsamheter, ses denna person åter som en civil som FN ska skydda.

Varje insats ska ha en egen strategi för hur arbetet med skydd av civila ska gå till. Strategin ska revideras regelbundet, så att den är anpassad efter den aktuella situationen där insatsen finns. Arbetet med att följa strategin ska också följas upp och utvärderas regelbundet.

I arbetet med att ta fram, revidera och följa upp en sådan strategi brukar många aktörer utanför FN-insatsen involveras – till exempel värdlandets regering, försvarsmakt och polis, väpnade icke-statliga grupper, andra FN-organ på plats i landet, humanitära organisationer på plats, och inte minst lokalbefolkningen.

– I handboken finns guider för att skriva en sådan strategi och följa upp arbetet. En viktig del brukar vara att ha rutiner för att samla in uppgifter om möjliga hot mot civilbefolkningen, och att rangordna dem. Ingen FN-insats kan göra allt, särskilt inte på de utmanande platser där de ofta befinner sig. De största hoten måste prioriteras, och de hot som insatsledningen bedömer att insatsen mest effektivt kan göra något åt.

Ett sätt att få in uppgifter om tänkbara hot är att etablera nätverk bland lokalbefolkningen som kan varna för tänkbara våldsamheter.
– Men det är viktigt att då se till hela befolkningens situation, att exempelvis fråga om säkerhetshot som särskilt drabbar kvinnor, flickor, pojkar eller minoriteter, säger Anna-Linn Ekenstierna.
– Här är det också viktigt att se till kvinnors lika deltagande så att kvinnor inte ses främst som skyddsobjekt. 

Precis som handboken samlar 20 år av viktiga erfarenheter, kommer den förhoppningsvis att förse FN:s insatser med relevanta verktyg för de kommande 20 åren. 

– Nu är vår förhoppning att handboken ska vara till nytta för så många som möjligt, och bidra till det viktiga arbetet med att skydda civila mot våld i konflikter världen över.

Här kan du ladda ner och läsa handboken i sin helhet på FN:s webbplats. Här kan du se den digitala lanseringen av handboken, som skedde den 18 maj.

Foto från en FN-insats i fält: UN Photo/Marco Dormini
Foto på Anna-Linn Ekenstierna och handboken: FBA