Justine Namvura
Justine Namvura arbetar för att förebygga sexuellt och könsrelaterat våld, i sin roll som senior rådgivare på genderministeriet i provinsen Sydkivu i DRK. Förutom ett nationellt genderministerium finns ett provinsiellt ministerium i var och en av landets 26 provinser. Förut användes sexuellt våld som ett vapen i kriget, berättar Justine.– På genderministeriet i Sydkivu arbetar vi för att de nationella jämställdhetslagarna i DRK följs i vår provins. Vi arbetar även för att de internationella konventioner om kvinnors rättigheter, som landet har anslutit sig till, följs. Vi arbetar särskilt för att förebygga sexuellt och könsrelaterat våld. Förut användes sexuellt våld som ett vapen i kriget. Nu är det en del av vardagen och samhället, det är ett problem i hela DRK. Vi samarbetar ofta med lokala traditionella ledare för att åstadkomma förändring. Det är viktigt att få med sig ledarna i byarna för att kunna ändra gamla sedvänjor som är skadliga.
Vad kan det röra sig om för sedvänjor?
– Det kan röra sig om tvångsäktenskap. Allt från flickor som gifts bort till vuxna kvinnor som tvingas gifta sig med makens bror när deras man dör. Det handlar också om tillgången till resurser, att pojkarna får utbildning medan flickorna hålls hemma. Vi arbetar med att kartlägga problem och orättvisor och för att åtgärda dem.
Varför ville du delta i FBA:s fredsbyggarprogram i DRK?
– Jag ville bli antagen till programmet för att ytterligare stärka min kapacitet inom området kvinnor, fred och säkerhet. Det är ju det jag arbetar med. Jag hoppas kunna ta med mig bra kunskaper härifrån. Jag tycker också att programmet är ett bra tillfälle att utbyta erfarenheter. Mellan FBA i Sverige och oss kongolesiska deltagare, och mellan deltagarna som alla kommer från olika organisationer i DRK. Det är bra att kunna lära av dem som lyckats med sitt arbete.
Hur ser du på framtiden?
– Vi har flera bra lagar men måste se till att de implementeras. Det är ett måste att inkludera kvinnor i arbetet för att skapa fred och få olika folkgrupper att kunna leva tillsammans. I Sydkivu har vi redan kommit längre än i de flesta andra provinser, en orsak är att vi har en väldigt engagerad jämställdhetsminister i provinsen. Han ser till att frågorna prioriteras. Det är för övrigt den enda manliga jämställdhetsministern på provinsnivå i DRK, alla de andra 25 provinserna har en kvinnlig jämställdhetsminister. I Sydkivu har vi lyckats skapa en modell där alla som arbetar mot sexuellt våld och för att stärka kvinnors deltagande i frågor som rör fred och säkerhet samarbetar i särskilda kommittéer. Vi som arbetar för myndigheterna samarbetar med personer från internationella organisationer, civilsamhällesorganisationer, armén och andra aktörer. Med samarbete kommer man långt. Det gemensamma engagemanget och ägarskapet gör också att arbetet kan leva vidare även om politikerna i provinsen byts ut efter ett val. Det är en garanti för att frågan hålls levande.