Per Enerud, utsänd till EU-delegationen i Ukraina

Vad gör EU-delegationen i Ukraina?

– EU-delegationen fungerar som EU:s ambassad i Ukraina. EU är ju inget land och kan inte ha en ambassad, men delegationens verksamhet går att beskriva som en blandning av en ambassad och ett Sida-kontor. Man förmedlar bistånd och är ett språkrör gentemot befolkning och myndigheter.

Vad innebär ditt uppdrag på EU-delegationen?

– Jag jobbar med att utveckla delegationens kontakter med myndigheter, medier, näringsliv och civilsamhälle i östra och södra Ukraina. Det innebär mycket kontaktskapande och många möten och samtal. I mitt arbete försöker jag tänka på att jag har två ögon och två öron, men bara en mun. Det vill säga att lyssna och observera, mer än att själv prata. Jag reser mycket, särskilt i de östra delarna, och rapporterar kontinuerligt.

Vad är det då du ser och hör under dina resor i landet?

– De revolutionära förändringarna skedde framförallt i Kiev, ute i landet är situationen en annan. På många håll finns en spänning mellan de olika grupperna jag möter, särskilt mellan lokala myndigheter och civilsamhälle. Ofta är de lokala ledarna desamma som stöttade Janukovytj under hans tid vid makten. Även om de säger sig vara lojala med den nya presidenten finns en misstro som skapar stor friktion mellan sittande lokala myndigheter och civilsamhället. 

Hur ser en arbetsdag ut för dig?

– Jag reser mycket i regionen och försöker att stanna två dagar i varje stad jag kommer till. Under en typisk resdag kanske jag träffar en borgmästare, har möten med några olika företag och civilsamhällesorganisationer och tar en fika med en journalist. Om jag hinner tar jag en promenad och tittar på omgivningen. Finns det många halvfärdiga projekt? Fungerar lokal service? Jag försöker skapa mig ett brett intryck av staden. Sen reser jag hem och rapporteringsbiten börjar, då sitter jag långa dagar och bara skriver.

Vilka resultat kan du se att ditt arbete ger?

– Dels ger jag en möjlighet för civilsamhället att ställa frågor om EU. Många har föreställningar om EU som inte riktigt stämmer, så jag kan genom att svara på frågor skingra lite myter. Sen bidrar min rapportering förhoppningsvis till att öka kunskapen om vad som pågår i landet. Den ger en bild av vilka behov folk har på lokal nivå och hur samhällena överlag mår. Med det ökar också beredskapsförmågan.

Hur orolig är du för den nuvarande situationen i de östra regionerna?

– Skjutandet har minskat, vilket är en stor och god nyhet. Men vi ser en otäck tendens till att den här konflikten sållar sig till mängden av svårlösta och långvariga konflikter. Ovissheten om framtiden är oroande. Vi har fått ett Europa där vi inte vet vad som ska hända tre månader framåt i tiden.

Kan du ändå se några ljusglimtar?

– Ja, det kan jag, framförallt i den medborgerliga mobiliseringen. Det går att se en framväxande civilsamhällesrörelse, en slags medborgaranda som nästan går att likna med framväxten av den svenska folkrörelsen. En positiv tendens är att de aktiva aktivisterna också är villiga att ta politiskt ansvar, att ta steget in i den etablerade politiken.

Vilka frågor engagerar civilsamhället?

– Kampen mot korruptionen är en stor fråga. Många av de jag möter säger att de vill ha ett ”normalt liv”. Man kämpar för ett fungerande rättssamhälle, för att en lag ska betyda något och inte bara vara ett dekorativt element som makthavarna kan plocka fram när det passar dem.

Jag har hört många uttrycka en oro för ”ett tredje Majdan”…

– Ja, det nuvarande parlamentet är samma parlament som röstade för de oerhört våldsamma lagarna i januari i år, de så kallade diktatorlagarna riktade mot Majdan-rörelsen. Misstron är utbredd och trycket för ett nyval har varit stort från civilsamhället. Vi får se vad nyvalet 26 oktober får för konsekvenser. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det i många områden är omöjligt att genomföra det.

Du har varit utsänd för FBA flera gånger tidigare, hur är detta uppdrag jämfört med de andra insatser du har erfarenhet från?

– Jag har varit utsänd fyra gånger för FBA. Jämfört med Hebron i Palestina är den här konflikten mer avlägsen. Jämfört med Moldavien är konflikten färskare. Jämfört med Georgien är den mer omfattande. Jämför man på ett personligt plan så är Kiev den största stad jag varit utsänd i, en komfortabel, dynamisk och spännande stad med rikt kulturliv och många möjligheter till ett socialt liv.