Siba Sharaf tilldelas 1325-stipendiet till minne av Zaida Catalán

Siba växte upp omgiven av starka kvinnor och stöttande män. Hon lärde sig tidigt att hennes röst och ambitioner räknades. Hennes mamma ägnade sitt liv åt att hjälpa människor och vågade ta tydlig politisk ställning. Hennes pappa, som är jurist, tog med henne till domstolen redan när hon var liten och presenterade henne som ”en blivande framstående jurist”.

– Min instinkt har alltid varit att inte acceptera orättvisor. Med tiden blev det ett medvetet beslut att ägna mig åt juridik och mänskliga rättigheter, säger hon.

Men det var först när hon sökte stipendiet som hon insåg hur nära hennes erfarenheter hängde samman med agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Hon hade alltid sett arbetet för mänskliga rättigheter som en helhet, snarare än som ett arbete uppdelat i olika agendor. När hon reflekterade över de samhällssystem hon själv hade levt i och sett på nära håll förstod hon varför rättighetsarbete ibland behöver ha ett särskilt fokus på kön.

– Jag började inse att jag hade engagerat mig i frågor om kvinnor, fred och säkerhet genom hela livet: från att samla flickorna omkring mig i protest mot en lärare som inte lät oss delta i ”pojkarnas lekar”, till att tala i en mikrofon på gatorna i Nice i Frankrike och berätta om kvinnor i Gaza.

Självförtroende och utrymme att delta

När Siba blev äldre insåg hon att inte alla kvinnor fick samma stöd att tro på sig själva, samma utrymme eller samma respekt som hon hade fått hemma. Hon såg kvinnor med stor potential dra sig undan från det offentliga och politiska livet.

– De såg det som ett personligt val, trots att det ofta kan handla om en anpassning till ett system som utestänger dem och undergräver deras tilltro till sin förmåga att delta.

I Palestina gör återkommande kriser och akuta situationer det lättare att exkludera utsatta grupper, förklarar hon. Hon menar att exkluderingen förstärks av den israeliska ockupationen, som hotar kvinnors existens och säkerhet.

– Den insikten fick mig att känna att jag inte kunde stå utanför arbetet med kvinnor, fred och säkerhet. Genom mitt arbete har jag också kunnat hjälpa flickor och kvinnor att bryta en ond cirkel av otrygghet och orättvisa. Jag tror inte att något annat jag har gjort i livet har gett mig samma känsla av stolthet som deras berättelser har.

Att välja hopp i svåra tider

Stipendiet blev ett erkännande av ett arbete som hon ibland hade tvivlat på.

– Det fick mig att känna att det jag hade ägnat så mycket kraft åt under så lång tid – att föra andras talan och stödja dem i att hävda sina rättigheter och friheter – inte hade varit förgäves.

– I mitt samhälle har jag sett hur tilltron till mänskliga rättigheter har minskat, särskilt efter folkmordskriget mot Gaza och i takt med att livsvillkoren på Västbanken har blivit alltmer outhärdliga.

Kommentarer som ”Mänskliga rättigheter är bara tomt prat, ägna dig åt affärsjuridik i stället”, ”Var inte så känslosam” och ”Lagen är inte till för sådana som oss” har fått henne att ifrågasätta om hennes förhoppningar och ambitioner varit orealistiska eller felriktade.

Att få erkännande och bli en del av ett sammanhang där människor är fast beslutna att omsätta rättvisa och medmänsklighet i konkret förändring har hjälpt henne att lindra tvivlen.

– Det påminde mig om att hopp inte är en naiv känsla förbehållen enkla tider. Det är ett beslut vi fattar, om och om igen, varje dag: att hålla fast vid de här principerna även när allt omkring oss tycks motsäga dem.

Från forskning och påverkansarbete till förändring

Genom stipendiet får Siba en placering hos MIFTAH – Palestinian Initiative for the Promotion of Global Dialogue and Democracy. Organisationen har sitt säte i Ramallah och arbetar för att värna medborgarnas rättigheter och stärka rättsstatens principer, med särskilt fokus på kvinnor och unga.

Siba kom i kontakt med MIFTAH redan som student. Hon ser placeringen som en möjlighet att återvända till en organisation som bidrog till att forma hennes förståelse för civilsamhällets arbete.

– Det var faktiskt en av de första platser där jag mötte professionalism, en tydlig och uppriktig vision och en verklig vilja att skapa förändring. Jag minns hur mycket jag hade saknat det i mitt samhälle.

Hon är intresserad av forskning, dokumentation och påverkansarbete. På MIFTAH vill hon utforska hur de olika arbetssätten samverkar och leder till konkret förändring.

– Att MIFTAH förenar alla de här delarna gör mig verkligen ivrig att lära av organisationens arbete. Genom MIFTAH hoppas jag kunna lära mig, bidra och knyta värdefulla kontakter som hjälper mig att föra arbetet med agendan för kvinnor, fred och säkerhet framåt.

Förutsättningar för deltagande börjar också hemma

Framöver vill Siba hjälpa kvinnor och flickor att omsätta smärtsamma erfarenheter i handling och använda sociala, politiska och juridiska verktyg för att förändra sina livsvillkor.

– Vår palestinska verklighet fyller flickor och kvinnor med rädsla, ilska och inre konflikter som tär på oss och lämnar oss med en djup känsla av maktlöshet. Jag vill verkligen att vi ska lära oss att ta till vara de här känslorna och smärtsamma erfarenheterna som en drivkraft och använda rätt sociala, politiska och juridiska verktyg för att förändra och förbättra vår verklighet.

Hon hoppas kunna skapa ett sammanhang där kvinnor och flickor kan knyta band och samtala om sina rättigheter, friheter, roller och erfarenheter – och dela med sig av vad de vill och behöver.

Men arbetet kan inte ske isolerat från resten av samhället, betonar hon. Att stödja kvinnors deltagande i det offentliga livet innebär också att förbättra förutsättningarna i deras privata liv: skydd och trygghet i hemmet, ekonomisk stabilitet och tillgång till socialt och psykologiskt stöd samt juridisk hjälp.

– Jag vill vara med och bygga ett samhälle som erkänner kvinnors kollektiva kraft och värdesätter deras avgörande roller i familjer, skolor och på arbetsplatser.

För Siba går denna ambition inte att skilja från behovet av att hantera ockupationen och dess konsekvenser.

– Framför allt kan vi inte förbättra våra livsvillkor under en ockupationsmakt som ytterligare förvärrar hoten mot kvinnors existens och välbefinnande. Vi måste förstå och hantera hur dessa hot samverkar.

Kvinnorna omkring henne lär henne att stå stark

Det som får Siba att fortsätta är en stark känsla av ansvar gentemot dem vars röster hon kan bidra till att göra hörda. Ibland känner hon också skuld över att ha möjligheter och inflytande som andra saknar.

– Jag har möjlighet att sätta mig in i deras erfarenheter, känna ilska för deras skull och bidra till att deras röster blir hörda, medan många andra inte har samma privilegium.

Att sluta skulle kännas som att svika dem medan deras kamp fortsätter. Hon hämtar också styrka från kvinnorna som genom sitt sätt att leva har lärt henne att stå stark: hennes mamma, systrar, lärare, vänner, kollegor, mostrar, fastrar och mor- och farmödrar.

– Jag drivs av de enastående kvinnor som har lärt mig motståndskraft genom sitt sätt att leva. Bland dem finns kvinnorna i min familj i Gaza, som varje dag lär mig konsten att skapa en vardag även under outhärdliga förhållanden.

Om 1325-stipendiet

1325-stipendiet inrättades av FBA på uppdrag av regeringen 2020. Det stödjer unga fredsbyggare som arbetar för att främja kvinnors deltagande i konfliktlösning. Stipendiet ger möjlighet till ett års praktisk erfarenhet hos en civilsamhällesorganisation samt kompetensutveckling genom aktiviteter som FBA anordnar.

Stipendiet inrättades till minne av Zaida Catalán, som var utsänd av FBA som jämställdhetsexpert i flera internationella fredsinsatser.

Läs mer 1325-stipendiet