Du är utsänd av FBA och placerad inom OSSE i Ukraina. Vad är ert uppdrag?

– Det övergripande målet med missionen är att Minskfördraget, den politiska uppgörelsen om hur konflikten ska kunna lösas, ska implementeras.

– I fält rapporterar vi vad vi ser. Vi skriver oberoende rapporter, analyserar data, samlar in fakta om skottlossningar och verifierar civila förluster med olika separata källor. Vi ska vara en objektiv och neutral aktör i konfliktområdet.

Vad gör du i din roll som chef?

– Jag gör många olika saker. Vi har en team leader på fältkontoret i Kherson och jag är deputy, alltså ställföreträdande. Jag har ett övergripande ansvar för fältkontoret och personalen. Jag ansvarar även för att planera patruller – vart vi ska åka, hur länge vi ska vara där och vilka vi ska träffa. Som chef har jag ett helikopterperspektiv och planerar arbetet utifrån bland annat vad högkvarteret vill veta just nu, säkerhetsläget, om vi behöver information till en särskild rapport eller om det finns uppgifter i media som vi behöver ta reda på mer om.

Hur gick du från monitor till chefsposition?

– Jag kände att jag ville ta ett större ansvar och leda en grupp inom missionen, gärna på fältkontorsnivå och så nära civilbefolkningens vardag som möjligt. När det blev en vakans som deputy teamleader vid fältkontoret i Kherson sökte jag den tjänsten. Det blev på så vis en intern väg inom missionen till nya och utvecklande uppgifter.

– Inom missionen kan man till exempel vara patrullchef, då leder man fem-sex personer en hel dag. På morgonen håller man säkerhetsbriefing, gör rollfördelning, patrullplan och ansvarar för patrullens säkerhet den dagen. Man leder arbetet och samtalen man har, och när patrullen kommer hem skriver man patrullrapporten. Allt det får man prova på som monitor också.

– Som chef utbildar jag även nya monitorer och ger råd inför våra intervjuer. Vi pratar med många internflyktingar till exempel, människor som är socialt utsatta och ofta har svårt att finna sig till rätta efter att de flytt sin hemtrakt. Då är det viktigt med medmänsklighet och att ganska snabbt försöka etablera en bra och förtroendefull relation, även om vi kommer från ett annat land och delvis andra omständigheter.

Varför tog du det här uppdraget?

– Jag känner att den här typen av uppdrag är meningsfulla. Vägen hit var inte helt självklar, men jag har alltid haft ett intresse för internationell politik och freds- och konfliktforskning och reste mycket i Östeuropa under min studietid.

– Det är min grej liksom, att jobba så nära humanitära frågor som möjligt. Det är meningsfullt. Man är en liten pusselbricka i det stora spelet, men om man lyckas göra skillnad för någon ibland så betyder det allt.

Vad gör du på fritiden?

– Det har varit ganska tråkigt på fritiden de senaste åren på grund av pandemin, men jag försöker träna regelbundet. Jag brukar löpträna, jag springer några varv i parken här i stan som avkoppling och jag har köpt en roddmaskin som jag har hemma.

– Sen tycker jag om att planera mina ledigheter. Jag upplever att jag har stark koppling till Sverige, huset hemma i Värmland är min bas i världen och att måla lite panel i köket ger ett väldigt tydligt resultat. Det är en skön kontrast till det här arbetet där man inte alltid ser lika snabba resultat.

Foto: Privat, OSCE/Evgeniy Maloletka