Medmänsklighet och ansvarstagande i centrum för gott ledarskap

Hon har rykte om sig att vara en stark ledare. Men Ellen Loejs ledarskapsfilosofi bygger på att alla i gruppen har något unikt att bidra med. Hon vet att det inte finns några enkla lösningar och använder mångfalden i FN:s fredsinsatser för att nå resultat.

FN:s generalsekreterare Antonio Guterrez vill öka antalet kvinnor i ledande befattningar inom FN. Ellen Loej är en av dem som har banat vägen. Den tidigare generalsekreteraren Ban Ki-Moon var mycket nöjd när han utnämnde henne till sin särskilda representant (SRSG) i Liberia 2007 och chef för FN-insatsen UNMIL i landet. Hon trädde därmed in i den exklusiva skaran av kvinnliga insatschefer. Många ifrågasatte dock ”kvinnofieringen” av UNMIL eftersom den biträdande chefen var en kvinna från Ghana. Men det fick de leva med, konstaterar Ellen Loej som sedan även fick förtroendet att leda FN-insatsen i Sydsudan åren 2014-2016.

Hon vet vad det innebär att vara en högt uppsatt kvinnlig chef inom FN-systemet – därtill civil.
– Du är ständigt påpassad av din personal, och de kan förhastat dra slutsatsen att du är en mjukis och att du inte vet något om militären. Du måste vara medveten om det här, men inte låta det avskräcka dig.

Ellen Loej välkomnar de satsningar som nu görs för att öka kvinnors möjligheter att växa i organisationen, men värjer sig för lättköpta förklaringar om hur det ska gå till. Nato har jobbat hårt för att öka andelen kvinnliga insatschefer och lyckats, men i FN:s fredsinsatser deltar varken Danmark eller USA i någon större utsträckning. Och de länder som till stor del bemannar FN-insatserna, exempelvis Bangladesh and Pakistan, har lång väg kvar till jämställdhet. Men, påpekar hon, för bara 30 år sedan hade de nordiska länderna inte heller nått särskilt långt inom jämställdhetsområdet.

Det finns flera goda anledningar till att få in fler kvinnor på ledande positioner i fredsbyggande och samhällsuppbyggnad, inte minst inom uniformsyrken. Dels för att spegla befolkningen, dels för att kunna göra ett bättre jobb.
– För en 8-årig flicka som blivit våldtagen gör det stor skillnad om hon får prata med en kvinnlig polis istället för en manlig. Det är avgörande för vad hon kommer att berätta, säger Ellen Loej.

Att vara insatschef är oerhört utmanande, svårt, ensamt och hårt arbete, tillstår hon. Samtidigt betonar hon att det är oerhört givande, särskilt om utvecklingen går åt rätt håll. Som ledare gäller det att vara påläst och ligga steget före, och ha en ledningsgrupp där det går att söka råd.

– Jag har ofta tvivlat men som chef måste jag ändå fatta beslut. Kvinnor har inte haft möjlighet att utforska ledarrollen i samma utsträckning som män. De behöver våga mer men också få bättre stöd från FN.

Trots sin bakgrund som FN-ambassadör, insåg hon att det fortfarande fanns mycket att lära om fältarbete i sitt nya uppdrag.

– Det är betydligt enklare att lösa världsproblem i ett luftkonditionerat mötesrum i New York där du slipper störas av regnperioden och leriga vägar som det inte går att ta sig fram på.

I FN:s fredsinsatser deltar representanter för olika yrken från många länder med olika kulturer. För att få en insats som består av tusentals medarbetare att sträva mot samma mål krävs ett tydligt ledarskap. Det gäller att dra nytta av gruppens sammansättning och fokusera på att nå resultat, förklarar Ellen Loej.

– Ledarskap handlar om att nå de mål som ligger i uppdraget. För detta krävs en vision och drivkraft att ta sig dit.  Om jag bara använder min grundläggande kunskap som dansk medborgare kommer jag att förbise mycket.

Ellen Loej har stor ödmjukhet inför den här typen av uppdrag. En ledare ska ta ansvar, det duger inte att skylla på medarbetarna när något gått fel. Men lika viktigt, menar Ellen Loej, är att visa medmänsklighet och få alla att känna att de är en del av teamet.

Gång på gång betonar hon vikten av respekt för varandras kompetens. FN-insatser handlar om lagarbete där medarbetarna har olika uppgifter, alla lika nödvändiga för att nå framgång.
– Det allra viktigaste är att använda varje medarbetares förmågor och styrkor för att genomföra det mandat vi har fått av säkerhetsrådet.

Vilket ledarskap som fungerar beror enligt Ellen Loej också på situationen. Den FN-insats hon ledde i Liberia hade stort stöd av befolkningen medan Sydsudan var betydligt tuffare.
– Varken regeringen eller oppositionen förstod vårt uppdrag, de upplevde inte att de fick hjälp med det som de behövde och beskyllde oss ofta för att stödja motparten.

Det är många intressen som ska balanseras: regeringen, politiska partier, civilsamhället, icke-statliga organisationer, diplomatkåren, säkerhetsrådet. Alla aktörer måste vara överens om målet för att en FN-insats ska fungera och leda till hållbar fred.

– Vi får inte ge upp – det är möjligt! Men det hänger på att våra samarbetspartners är villiga att bidra till en politisk lösning. Om de inte kan sitta runt samma bord kommer vi ingenstans.

Själv släpper Ellen Loej aldrig målet ur sikte. FN:s fredsinsatser handlar om att skapa förutsättningar för en bättre framtid för flickor och pojkar runt om i världen.
– Vi ska aldrig nöja oss med att bocka av det som står på listan. Frågan är vad vi lyckats uppnå. Om vi inte har gjort skillnad för samhället har vi inte gjort vårt jobb, slår hon bestämt fast.

Här kan du läsa mer om årets upplaga av kursen UNCIVSOC där Ellen Loej medverkade.